Det finns inga ord och det finns ingen ork. men kroppen håller på att ge upp, det finns ingen energi och ingen näring.
Kan inte sova, kan inte äta vet inte vad jag ska göra..
Jag vill bara få må bra och slippa all ångest och smärta inombords. Det känns som att hur jag än gör så blir det bara fel.
Jag orkar inte hur mycket mera som hellst, känner att jag bara vill lägga mig nera och ge upp, bara få sluta ögonen och få somna in.
Alla säger åt mig att kämpa på men vad gör man om man vill kämpa i huvudet och kroppen ger upp?
Jag styr inte längre över min kropp och mitt mående och hur jag än försöker så kan jag inte få tillbaka makten över min kropp.
Förstår inte vad som har hänt och kommer nog aldrig att kunna förstå, jag försöker blunda och finna orsaken till mitt mående men det går inte.
Det känns som att jag famlar i mörkret och kan inte hitta ut. Jag går i en mörk skog och kommer till en korsning och min hjärna säger ta höger och kroppen säger vänster men ändå så står jag kvar på samma ställe och kan inte röra mig.
Det känns som jag står vid sidan av mitt liv och bara kan titta på, jag kan inte sätta stopp för något och jag kan inte hjälpa mig själv.
Vill inte tappa taget och vill inte dränkas inifrån av alla tankar och ångest.
jag sitter i min säng på natten och tittar in i väggen, det rum som en gång har varit så vackert har förvandlats till ett rum av mörker och kyla, finner ingen ljusning och finner inget hopp.
Jag går ut och röker och hoppas på att bli lugnare men ingenting hjälper, jag känner paniken komma närmare och närmare, jag måste bort.
Tårarna rinner och orken förvsinner ur mig.
varför kan ingen hjälpa mig för? varför ser ingen mig?
Ingen hör mina rop på hjälp och ingen hör mig skrika i nattens mörker.
Vill bli sedd men ändå inte, vill få hjälp men vill inte prata..
Snälla förstå mig fast jag inte använder ord, se mig fast jag inte vill bli sedd,hjälp mig ur detta mörker och få mig att må bra.