Känner att jag borde skriva ner lite tankar om det falska alarmet som gjorde att vi åkte in till förlossningen fast det inte var något. På ett vis så kändes det skönt att det inte var något på gång eftersom att jag bara är i vecka 37 ( 36+ 1 ) Och det är lite tidigt för lill tjejen att komma ut ännu då hon har det bäst i magen tills BF- datum.
Men samtidigt så blev jag väldigt besviken på ett vis för jag vill verkligen ha ut våran lilla skatt till världen nu, längtar så mycket efter henne. Och så känner jag mig lite dum som "lurade" ut sambon mitt i natten, men det var skönt på det viset att vi fick höra lillans hjärta slå och se så att allt var bra med henne. Och nu vet vi precis hur det ser ut inne på förlossningen, vart man ska gå in och hur det går till när man kommer in på förlossningen så nu behöver vi inte tänka på det när det verkligen är dags sen. Men nästa gång så tänker jag vänta tills jag vet att det verkligen är på allvar för tänker inte åka in och bli hem skickad en gång till. Men de kraftiga förvärkarna kanske tyder på att det börjar bli dags snart. Vem vet det visar sig. Men jag längtar i massor och hoppas att det blir snart för nu vill jag träffa våran lilla skatt♥