De flesta säger att meningen med livet är att sätta upp mål, drömmar och ambitioner som man så småningom kommer att nå bara man har lite tålamod, efterlängtan och sliter hårt. Alltså det vi kämpar för att att hitta den perfekta "vägen till drömmen" men om man aldrig hittar den vägen då, har man misslyckats med livets mening då? Och hur mycket ska man vara beredd att slita för att nå sina livs drömmar? Visst är det bra att ha mål här i livet för att sätta upp mål får en att kämpa lite extra mycket men målen måste vara realistiska också.
Så vad ska man ha för drömmar? Ska man bara drönmma om det som man vet att man någon gång under sin livstid kommer att klara av att uppnå eller ska man få ha sin lilla "fantasi värld" där man sätter upp de mest orealistiska målen och har den världen som en flykt från det verkliga livet när det blir pest och pina?
Jag tror att alla behöver en egen liten plats i sitt huvud där man kan fly verkligheten och bara få låtsas att precis allt är möjligt och att man kan klara av allt bara man vill. Men samtidigt så tror jag att det är viktigt att man kan skilja på dröm och verklighet. Men ibland är det inte alltid så lätt. Jag tror att vi alla någon gång har velat dragit täcket över huvuet och bara försvinna från verkligheten en stund och slippa det som känns jobbigt men man ska inte låta drömmarna ta över verkligheten. Och man ska inte offra för mycket för att uppnå sina drömmar och mål här i livet. Somliga offrar familj, tid med vänner, en fritid osv för att nå de mål som de satt upp men när de väl öppnar upp ögonen och ser världen runt omkring så inser de att allt det som verkligen betyder något har gått förlorat. Och kvar står de med en uppfylld dröm och har nått sitt mål men de har ingen vid sin sida och inget kvar att verkligen kämpa för.
Är det verkligen värt det?