Inget tecken på att det är någon bebis på väg än, undra vad hon gör där inne. Hon verkar trivas i alla fall. Nu börjar jag bli rastlös och väldigt otålig samtidigt som det känns väldigt spännande att veta att hon faktiskt kan komma när som hellst. Hoppas att det händer något snart, för nu vill varken jag eller kroppen vara gravida nå mera, jag har ont i alla leder som finns och känner mig enormt trött och sliten. Men jag har börjat vända tillbaka mina dygn igen så nu sover jag på nätterna och går upp tidigt på morgonen istället och det är skönt. Men det varar väl inte så länge för när vi minst anar det så kommer lilltjejen och då får man räkna med att det kan bli långa nätter.
Men nu längtar vi efter våran lillan skatt i massor och tycker att det är dags för henne att komma ut till världen. Nu vill jag inte vänta nå mera, snälla lilla hjärtat kom nu..





En stolt men trött tjockis!