Nu är klockan tio i sju och det är redan bäcksvart ute, jag hatar mörker och kyla men det kan vara rätt så mysigt ändå.
Nu börjar halsen göra ännu mera ont, febern har kommit tillbaka och näsan är nästan helt igen täppt, jag hatar verkligen att vara förkyld.
Har suttit på msn ett tag nu och pratat med en ur gullig tjej som jag jobbade med på Ängsbacken som hetet Camilla.Tänk att en person kan få en på så bra humör, tack för alla fina ord och jag saknar dig och alla andra på Ängsbacken. 
Jag har varit duktig och packat upp en låda till fast jag är sjuk, sen har jag gjort en låda åt katterna så att vi ska ha alla deras saker på ett och samma ställe så vi inte tappar bort dom. Sen så har jag druckit lite kaffe också och snart kommer Jonas hem. Vi ska vara barnvakt åt hans kusin Jack ikväll så han ska sova här. Det kommer nog att gå bra fast jag är så trött och sliten. Känner mig väldigt orkeslös i kroppen för att jag har feber. 
Och efter det här blogginlägget så ska jag springa iväg och borsta katterna för det måste jag göra hur sjuk jag än är, dom är långhåriga och ska borstas varje dag svårare än så är det inte :) Och vad gör man inte för sina katter då? 
Funderar på att titta på körslaget ikväll det var ett tag sen jag såg det och förra gången var det faktiskt rätt så roligt att titta på. 
Jag måste ändra mitt utseende på min blogg också så den blir lite roligare, har ni något förslag på hur jag kan ändra den? Kommentera!! 
Jag tycker att jag får alldeles för lite kommentarer, vad ska jag göra för att få er läsare att kommentera? det blir så mycket roligare att skriva blogg om man får någon respons. 
Satt och funderade lite idag, jag satt och funderade på vårat samhälle. Varför är vi så rädd för det vi inte vet någonting om? Det är precis som dom personer som är mörkrädda, dom är rädd för mörkret för att dom inte vet vad som döljer sig där. Och jag menar folk i samhället är rädda för personer med olika utvecklingsstörningar och psykiska problem. Beror detta på att vi lever i för stor ovishet eller beror det bara på fördomar? vad tror ni läsare? 
Jag tar upp det här eftersom att jag pratade med min syster idag som precis har kommit ur en psykos och fick höra att folk undvek henne när hon var sjuk. 
Och jag tror att det beror på att vi i samhället har för lite kunskap och såna saker och då drar vi oss undan personer som lider av dom problemen. Men varför kan vi bara inte stanna upp en sekund och försöka förstå andra istället för att undvika det som man egentligen behöver öppna upp ögonen för. 
Men jag tror visserligen att folk undviker det som gör ont att behöva ta itu med, som tex. om någon frågar hur man mår så svarar man oftast bra eller okej för att slippa känna efter. Men är det alltid så smart att göra så? jag menar man kan inte springa ifrån sina problem hur länge som hellst för till slut så snubblar man och då ramlar alla problem över en och det blir så mycket värre än om man hade tagit ut med det från början. 
Nu vart det ett väldigt djupt inlägg jag kanske borde ta upp något som är lite roligare att läsa om. 
Kan lägga upp lite bilder från kvällen istället så kanske ni läsare finner det roligare att fortsätta läsa min blogg. 

Lite bilder som sagt: 



Lådan som jag gjorde i ordning till katterna



En fin dekoration som jag har gjort till fönstret 



Min drog : KAFFE :D 



Jag 



Jag igen, Ego AB :P

Det får räcka för det här inlägget men skriver med en liten text.
Ha det bra alla läsare nu ska jag ut och gå.

Du viskade mitt namn och jag ryste i hela kroppen, tårar har runnit till den sista droppen.
Du har rest mig upp varje gång ifrån botten, du har vart ljuset som gett mig det hoppet. 
En börda som jag inte klarar av men jag vet att du kan återskapa mitt gammla jag.
Bakom vissna rosor finner jag en solstråle, en blomma som aldrig visnar med åren.
Jag vet att ingenting kommer att förbli heligt men vill inte att denna känsla ska vara för evigt!