Snart så ska jag ta och titta på halv åtta hos mig för jag känner att jag behöver varva ner lite. Hormonerna spökar för fullt och jag känner mig nere, arg och ensam även fast min sambo är här. Men känner mig ensam av den anledningen att jag flyttade upp till en stad som jag inte visste något om för att jag ville vara med min sambo och bo med honom, och det är inte ett val som jag ångrar eller någonsin kommer att ångra för att leva med honom är det bästa som någonsin har hänt mig. Men jag känner mig ensam av den anledningen att jag har bott här i snart sju månader och känner inte en männsika här uppe, jag har ingen i min ålder att umgås med och det saknar jag. För även om jag umgås med min sambo så saknar jag att kunna sitta ner med en tjejkompis och prata om allt och ingenting. Och när min sambo jobbar så blir det bra ensamt då också, då umgås jag med katterna och magen och så springer jag runt och städar för att jag blir så rastlös. Visserligen så blir huset rent och fint men man kan inte städa hur mycket som hellst heller. Men som sagt jag saknar att ha någon att umgås med och de vänner som jag har nere i Sandviken är det lite krångligt att åka ner till för först så måste jag ta buss från Kramfors till Sundsvall, sen tåg från Sundsvall till Gävle och från Gävle till Sandviken med buss och det tar ungefär 3,5 timmar och det är inget jag känner att jag orkar nu när jag är gravid och har ont i ryggen och höften. Så det lättaste är att vara här hemma men jag ska inte klaga egentligen för jag bor med världens underbaraste kille som jag även är förlovad med och ska ha barn med. VI bor i ett hus och kan sitta ute i solen och njuta de dagar då det är fint väder men ändå så saknar man den sociala biten.
Vet inte om det bara är hormonerna som spökar eller något åt det hållet men nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall och det var det jag behövde just nu.
Så nu ska jag fortsätta titta lite på tv och sen ska jag ta och äta något för jag är hungrig igen men ni får en uppdatering sen innan jag går och lägger mig.